Svenska

<p>Vladimir Putins största kritiker - Aleksej Navalnyj - berättar om den kamp som ledde fram till hans död i ett ryskt fängelse i februari 2024. Det är en gripande självbiografi om en orädd oppositionsledare som betalade det högsta priset för sin tro. Här finns historien om hans liv, hans ungdom, hans aktivism, hans äktenskap och familj och hans engagemang för att utmana en supermakt fast besluten att tysta honom. Patriot är skriven med passion och ärlighet och är Navalnyjs sista brev till världen.</p>

<p>»Våldtäktsförsöket satte sina spår. Några dagar senare började jag träna självförsvar och tänkte två saker: jag skulle aldrig vara försvarslös igen och jag skulle alltid hjälpa om jag såg att någon for illa. Det skulle bli min grej i livet. Att aldrig bara stå och titta på.«</p><p>Trots en rad traumatiska händelser under uppväxten reste sig Jeanette Höglund stark. I sökandet efter mening har hon varit dörrvakt, jobbat på lyxkryssare och deltagit i en dokusåpa. Men det var efter ett oväntat möte i tunnelbanan som hon fann sitt kall i livet: att hjälpa äldre hemlösa.</p><p><i>Mer än bara Tunnelbanenettan</i> är en naken berättelse som med svärta, värme och humor visar hur stor skillnad en människa kan göra på egen hand, även om man inte tror det själv.</p><p>*</p><p><b>Jeanette Höglund</b> har jobbat som ordningsvakt i Stockholms lokaltrafik och blev känd för svenska folket genom realityshowen Tunnelbanan. Hon är grundaren till den ideella föreningen Vid din sida, som har som mål att ingen äldre i Sverige ska behöva leva i hemlöshet. För sitt arbete har Jeanette utsetts till Årets stockholmare.</p>

<p>M&auml;nniskan har i alla tider anv&auml;nt psykedelika. Fr&aring;n de sydamerikanska schamanerna via antikens l&auml;kare till v&aring;r tids rejvkultur har de stillat oro, stimulerat kreativitet och f&ouml;rt oss n&auml;rmare b&aring;de Gud och varandra. De senaste &aring;ren har de psykedeliska substanserna genomg&aring;tt en ren&auml;ssans inom b&aring;de kulturen och forskningen. Men &auml;r de h&auml;r f&ouml;r att fr&auml;lsa eller f&ouml;rst&ouml;ra?</p> <p><em>Extas i folkhemmet</em> handlar om extasens hemliga historia i Sverige och om de psykedeliska drogernas &aring;terkomst. Om vad en grupp KI-forskare uppt&auml;ckte i ruset i Brasiliens regnskog och varf&ouml;r Carl von Linn&eacute; skrev en hel bok om psykoaktiva droger. Men ocks&aring; om sextiotalets hippiekultur som ledde till politisk motreaktion och narkotikaklassning.</p> <p><strong>Sagt om boken:<br/></strong>"Det &auml;r sakprosa n&auml;r den &auml;r som allra b&auml;st: en spr&aring;kligt beg&aring;vad och initierad f&ouml;rfattare tar l&auml;saren i hand och avt&auml;cker v&auml;rldar som ingen av dem tidigare k&auml;nde till."</p> <p>"Aretakis ger gestalt &aring;t de mest h&auml;pnadsv&auml;ckande personligheter och levnads&ouml;den, utan att n&aring;gonsin mista den r&ouml;da tr&aring;den; huvudber&auml;ttelsen om hur Sverige gick fr&aring;n att bidra med ledande kunskap om medvetandeutvidgande droger, till att bli kanske det mest avvisande och f&ouml;rbjudande landet i den fria v&auml;rlden."</p> <p>&rdquo;...&ouml;ppnar upp de unkna och okunniga garderober d&auml;r den svenska staten och dess medborgare l&aring;st in &ouml;ppenheten och intresset f&ouml;r m&auml;nniskans djupare dimensioner."<br/><strong>Anita Goldman, Dagens Nyheter</strong></p> <p>&rdquo;Jag l&auml;ser Leonidas Aretakis Extas i folkhemmet och f&aring;r mig till livs en tripp genom svensk droghistoria som &ouml;verraskar en hel del.&rdquo;<br/><strong>G&ouml;ran Greider, Dagens Nyheter</strong></p> <p>&rdquo;...en utm&auml;rkt grund i diskussionen om psykedeliska droger... oavbrutet intressant, med nyfikenhet, &ouml;ppenhet och viss skepticism d&auml;r det passar.&rdquo;<br/><strong>Rebecka &Aring;hlund, Sm&aring;landsposten</strong></p> <p>&rdquo;...intressant och ambiti&ouml;st. Ibland komiskt, ibland tragiskt.<br/>"... bidrar till bildning, bakgrund och en vidare diskussion som f&ouml;rhoppningsvis kommer att beakta b&aring;de medicinska m&ouml;jligheter och risken f&ouml;r missbruk.&rdquo;<br/><strong>Fredrik Borneskans, Upsala Nya Tidning</strong></p> <p>&rdquo;Hos Aretakis f&ouml;rdjupas bilden av vad man m&aring;ste kalla det &rsquo;nationella felslutet&rsquo;. Hallucinogena droger &auml;r helt fr&auml;mmande f&ouml;r svenskar &ndash; eller?"<br/><strong>Ulf Eriksson, Expressen</strong></p>

<p>De som guidar till spionernas Sverige, bokens författare, är alla experter i ämnet. Flera har haft ledande befattningar inom svensk underrättelsetjänst, andra har befunnit sig längre ner i organisationerna. Några är namnkunniga författare, andra har främst verkat i det tysta. Tillsammans har de unika kunskaper om sådant som tidigare har varit hemligstämplat.</p><p>Här delar de med sig av sina kunskaper om utländska spioner och underrättelsetjänster i Sverige, under andra världskriget, kalla kriget och även därefter. Hur många agenter fanns det? Hur agerade de och i vilka syften? Och hur lärde de sig att smälta in i olika svenska miljöer? Var träffades de och var fanns deras hemliga brevlådor?</p><p>Hur gick det till när svensk säkerhetstjänst övervakade, skuggade och kartlade underrättelsetjänsterna vid öststaternas ambassader och när man värvade egna dubbelagenter?</p><p>Denna bok går till botten med andra världskrigets och kalla krigets många gåtor: Krylbosmällen, IB-affären, TIR-bilarna, de polska tavelförsäljarna, spionärendena. Och vad skrev egentligen spionen Stig Bergling i sitt brev till Vladimir Putin?</p>

<p>Varför greps en fyllerist i Göteborg med tio kokta ägg i kavajen? Varför letade Sällskapsresans Robban och Berra efter en butik som hällde rom på vinflaskor? Och varför blev den holländske kommissionären Frans Andriessen chockad när han skulle koppla av på sitt hotellrum under förhandlingarna om svenskt EU-medlemskap? </p><p>Allt har att göra med säregna svenska alkoholrestriktioner. Mer än vi anar har de format vårt land och blivit en gemensam referens för generationer. Inte sällan i form av tristess av köer, tullkontroller och blandningar som druckits mer för effekten än för smaken. </p><p>Så roligt ska vi inte ha det är en bok om Sveriges alkoholpolitiska historia. En bok om monopol, motböcker, skatter och förordningar och hur de (inte) fungerat. Om varför mycket blivit bättre i takt med att politiken avskaffats och folk fått bestämma mer själva, och om hur olydiga svenskar roat sig under tiden. För svenskar som velat dricka har det inte alltid varit så kul, men historien om alla våra restriktioner är oavbrutet underhållande.  </p><p></p><p>»Självklar läsning för alla som intresserar sig för demokratifrågor och svensk politisk historia, för alla nykterister, och för alla som tar sig ett och annat glas.« EDWARD BLOM, GASTRONOM, KULTUR OCH NÄRINGSLIVSHISTORIKER. </p><p>»Jag brukar hävda att svenska folket har formats av Luther, skolplikten och värnplikten. Nu kommer jag att lägga till motboken . Kunnigt och stilistiskt elegant utmanar liberalen Svensson vår etablerade bild av nykterhetsrörelsens och den svenska alkoholpolitikens historia.« NILS LUNDGREN, NATIONALEKONOM. </p><p></p><p>Om författaren Mattias Svensson är krönikör, skribent och författare, bland annat till Den stora statens återkomst, Vad vi kan lära av planekonomin och Glädjedödarna en bok om förmynderi. Han har mellanölet att tacka för att han alls blev till.</p>

August Strindbergs lilla katekes för underklassen är Strindbergs mest kända politiska skrift. Med den ville författaren avslöja samhällets grundläggande lögner och, som han själv skrev, "väcka underklassens hat mot öfverklassen". Idag när samhällsklyftorna ökar och den offentliga lögnen breder ut sig allt mer klingar Strindbergs klarspråk om klassamhället och överhetens propaganda i flera avseenden överraskande modernt. Karneval förlag ger nu ut Strindbergs lilla katekes i pocket tillsammans med Liten katekes för de ännu vanmäktiga, som Göran Greider skrivit inspirerad av Strindbergs skrift. I korta slagkraftiga kapitel om samhället, partierna, kultur, ekonomi, kvinnan, religion och politisk filosofi blixtbelyser hans dagens Sverige. Stefan Bohman, chef för Strindbergsmuseet, har skrivit ett förord. August Strindberg, 1884: Vad är politik? Statskonst, eller överklassens konst att hålla underklassen under sig. Med politik menas även ett bedrägligt förfarande. Göran Greider, 2012: Varför är det så svårt att förändra samhället så att det blir bättre för majoriteten? För att minoriteten, det vill säga överklassen, vill ha det så.

<p>I Mest kränkt vinner undersöker reportern Lars Åberg den upplevelse av kränkthet, som allt fler människor tycks ge uttryck för idag.</p><p>»Alla är kränkta, alla kan bli kränkta. Möjligheterna att känna sig kränkt tycks vara fler än möjligheterna att känna sig lycklig. Allt förändras så snabbt, många är bittra. Detta är en bok om vilsenhet, men också om saknad. Om att känna sig missnöjd och förorättad, och om hur den känslan kan utnyttjas för att vinna fördelar. Om hur kränktheten ersatt tilliten och tagit sig in i våra liv och i alla vrår i samhället. I Mest kränkt vinner stöter jag på de kränkta lite över allt, i öknar och regnskogar, i kulturen, politi­ken och religionen, och i min egen släkt. Den verkliga radikalismen finner man numera i besvikelsen. Den stora kränkningen ligger i känslan av förlust. Det är detta saknaden ytterst handlar om: att inte tappa bort sådant man minns.« LARS ÅBERG</p><p>Lars Åberg är journalist och författare. Han har tidigare utgivit över 20 böcker. Bland annat de tre uppmärksammade och hyllade böckerna om hur migrationen har förändrat Sverige, Framtidsstaden (2017), Landet där vad som helst kan hända (2018) och All Inclusive (2019). </p><p>Om Framtids­staden (2017):</p><p>»En av de viktigaste böckerna som jag har läst på mycket länge.« Widar Andersson </p><p>»... angelägen ­läsning för var och en som vill förstå sig på ­Sveriges tredje största stad.« Heidi Avellan </p><p>»Åberg kallar en spade en spade ... Framför allt beskriver han inte problem som utmaningar. Det känns på något sätt ­journalis­tiskt.« Johannes Nesser </p><p>Om Landet där vad som helst kan hända (2018):</p><p>»Sylvass kritik mot felen i svensk integrationspolitik. Åberg går på djupet ... vilken journalist och skribent!« Sakine Madon </p><p>»När jag läser Lars Åbergs bok frammanas i mitt inre  två andra böcker. Den ena är Evelyn Waughs En för­­lo­rad värld, den andra George Orwells Vägen till Wi­gan Pier [det är] en sökande bok. Det gör den inte mindre läsvärd ... ett mikrodestillat från och på ett Sverige som söker sig självt.« Jens Stilhoff Sörensen </p><p>Om All Inclusive (2019):</p><p>»Lars Åberg är utrustad med det mod som skiljer intressanta skriben­ter från mindre intressanta. Han skriver med den auktoritet som erfarenheten ger Han är och förblir en outsider, en murvel, the lonely rider som inte  får plats på litteraturbåten: han skulle ju kunna förstöra stämning­en.« Anders Sundelin </p><p>»[Åberg] borde få Stora Journalistpriset för sin ny­an­­se­rade och 20-åriga granskning av den största socia­la för­ändring som Sverige genomgått sedan Amerikaemi­gra­­tio­nen.« Mats Edman </p><p>»[Lars Åberg] borde ha prenumererat på Stora Journalist­priset de senaste åren ... Ett scoop är en sak, men att ges­talta de stora skeendena är större och viktigare än all dags­sländejournalistik.« Per Brinkemo </p><p>»Lars Åbergs trilogi är ett berömvärt pionjärarbete. Allt för många har låtit misstagen i integrationspolitiken fort­gå och blundat för problemen. Det har Lars Åberg rättat till.« Bengt Albons</p>